Portugal har åkt hem

Sitter helt proppmätt efter en lunch med mamma och lillasyster. För er som rör i norra skånes krokar rekommenderar jag lunchen på Strand. Eller snarare olivbröden. Jag kan knappt gå nu så mätt jag är. Vi har suttit och pratat framtid och familjeutökningar och jobb och skvaller. En massa skvaller. Me like.

Det har slutat regnat nu, och mammas kille sitter på taket och ska laga något hål. Tydligen tycker han det är roligt? :)
Det bankar och slås och tvättmaskinen rullar, jag tvättar badrumsmattan. Storstädade imorse efter att jag lämnat av mina underbara på tågstationen i Båstad. Det var så tyst i bilen hem och jag kände mig lite tom inuti, så jag drog på musik för fulla muggar när jag kom hem och sjöng med samtidigt  som jag motionerade både skurhink och damsugare. Tjaffsade med lillasyster och blev arg (i sin vanliga ordning retar lillasyster mig till döds ibland). Nu sitter jag och funderar på kalkylering och jobb - life goes on.
Skulle åkt till Kalmar idag, men saker blir ju aldrig som man tänkt sig, så jag missar tyvärr övningstillfället i skolan.

Det är så tomt nu! Det har varit på så underbart. Vi har garvat så otroligt mycket, tjaffsat och diskuterat, om vartannat. Tillslut fick vi sätta upp regler att inga skämt före 10 och heller inte efter 22 eftersom det blir så hetsigt. Gick ju sådär bra.. :)

Lördagen var vi och solade lite, drack öl och vin och Amanda och hennes pojkvän hade med ost och vindruvor. Vi åt mackor och pratade en massa, sov i solen och drönade bort en hel dag. Robban och Fredrik kom förbi, har inte sett dem på 8 år. Det var...kul att se dem. De såg precis ut som vanligt. Robbans lillebror som är ett år yngre än mig, är en väldigt duktig  boxare, för er som vill veta. De hade med sig dunken (norrlänningar...suck..) och Ana och Maria somnade som två bebisar efter ett par glas. Själv vågade jag inte änns titta på den där vita femliters-dunken, mår illa bara jag ser den. Jag som trodde den var förlegad, utdöd som mammutarna. Men icke sa nicke, där stod den. Full av sprit.

På kvällen käkade vi middag och drack vin hemma hos mig, Amanda kom förbi och sedan somnade vi som smågrisar. Resten av dagarna var vi superturister och jag glömde ibland bort jag var svensk.
Vi var på vasamuseet och slängde oss in i en grupp med portugisiska turister och guide - men Maria skulle snabbt börja skämta och vi blev utslängda ur gruppen. Det gjorde ingenting, vi gick runt själv, brevid gruppen. Men så när vi kom till trädockorna som visar hur det avr på skeppet kunde jag inte låta bli, inte Ana heller. Så vi har säkert 100 bilder med oss i olämpliga positioner med oerhört snygga sjömän. Gjorda i trä.

Vi fick gratis mat från Waynes, tjejen tackade för att vi livat upp kafet och gav oss alla räkmackor och bagutter som blev över när de stängde. De mackorna åt vi upp medans vi dinglade med benen och kollade på solnedgången utanför rosenbad.

Vi var i Göteborg igår, åkte tåg och spårvagn.

Allt som allt så har det varit underbart att umgås med dem igen. Det är alltid helhjärtade skratt och mycket värme, till och med när vi kallar varandra för idioter. Ja, som jag sa så kan det bli hetsigt ibland.
Det är lite tomt nu, jag hoppas jag kommer träffa dem snart igen. Underbara människor. Som jag sagt tidigare så har vi var och en vårt eget bagage, men vi bär gärna varandras också. Att vi som alla kommer från olika platser men träffades i lägenheten i Faro är otroligt. Att vi kan skratta så mycket ihop är ännu mer otroligt.

Nästa gång hoppas vi att Elisabet mår bättre och kan följa med på lite äventyr.




Também há dias em que chuva cai..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0