JennyJohanna

Det här är ett förhållande som aldrig kommer dö ut.

Förhållanden. Definitionen av ett bra förhållande är ytterst subjektiv och hur man förhåller sig till relationen kan orsaka upplösandet av den, eller att relationen stärks och växer. Förhållanden tar slut, de försvinner ut i sanden, silas mellan fingrarna och försvinner. Andra förhållanden förstör sig självt - sedan står man där och vet inte vad som hände. Förhållanden som växer sig så starka att andra förhållanden dör ut, att andra relationer inte klarar av att stå emot den framvälvande enorma kraft som kommer från ett förhållande i sin närmiljö. Om ni tänker efter, hur många gånger har inte en kompisrelation lidit av att någon skapat en flickvän eller pojkvän? En sån där man lovar att älska för evigt?

När en relation tar slut, blir man automatiskt tom. Ibland märker man av den här tomheten, ibland inter alls, och då kan man bara gå och köpa sin chokladkaka utan att fundera mer på den saken. Men, ibland är det inte så enkelt. Många av oss har svårt att acceptera att en relation har tagit slut - oavsett vilken typ av relation det handlar om. Jag, till exempel, hade väldigt svårt att accepetera att inte Chokladmint-tårta tillverkas längre. Mina födelsedagar är inte längre dem samma. Nej, skoj åtsido, för en stund. Hur gör man? Hela livet består av förhållanden och relationer till andra och någon gång måste man lära sig hantera dem på rätt sätt - vårda sina relationer talar man om. Hur lär man sig det? Genom erfarenhet? Relationer och förhållanden kommer och går, ibland märker man inte att det är borta försen den dagen du verkligen behöver ha den där personen, eller saken, med dig. Jag märkte bara att min tårta inte produceras längre långt efter att produktionen upphörde, eftersom jag bara behöver den på min födelsedag - och fyllde hålet med daimtårta.

Alla räknar vi med att förlora pojkvänner och flickvänner. Jag kanske låter synisk, men någon gång tar det slut. Om man inte är oerhört stark. Om man förlorar en pojkvän, kan man ändå fortsätta jobba på någon typ av relation? Är man inte pojkvän eller flickvän längre, kan man "falla ner" till att bli en vän. Kanske en sån där vän som stannar livet ut? Om man har älskat någon, kan man helt tvärt bara sluta älska då? Vart tar kärleken vägen? Det har jag alltid undrat. Kanske kärleken blir en slags gemensam förståelse för varandra, en bekväm och avslappnad relation? Det där som saknades i kärleksförhållandet? Tomheten kan i bästa fall, om man har tur, fyllas upp av vänskap.

Men - om man förlorar en vän? Vad händer då? Vart tar vänskapen vägen? Vänner som försvinner, vänner som glider ifrån och lämnar en ståendes med ett stort hål i sig, vilken relation får man till dem? Många av oss har förlorat vänner utan förvarning och hjälplöst försökt gå tillbaka i tiden och hindra dem från att kliva in i bilen, eller prata dem till sans. Ett förhållande med tvärt slut där man inget kan göra, som jag anser har starka påfrestningar på relationerna till andra människor. Ibland lyckas man ta sig igenom, ibland inte. Många relationer och förhållanden tappas på vägen..

Den vännen man ser glida ifrån, vart går han eller hon? Finns det en chans att hitta tillbaka till varandra, eller kanske inte relationen var stark nog att stå emot yttre påfrestingar och andra förhållanden som kom ivägen, hur vet man? Vänner för livet är underbart, det är ett evigt givande och tagande - det perfekta förhållandet. Tyvärr tar man ofta andra förgivet och förhållandet går i kras, sedan står man där, lika förvånad som om du skulle blivit av med en nyckel och funderar på vad som gick fel?

Jag har nog haft alla slags förhållanden som går att ha. Och även brutit alla förhållanden som går att ha. Någon gång kanske jag lär mig hur man vårdar sina relationer.

---

Nu när jag fått det här ur mitt system ska jag fortsätta läsa inför tentan imorgon, sen hoppas jag avsluta mitt förhållande till Bakka och Eriksson-Zetterquist.

Deras arbete var inte bra. Men hur bra var mitt? Det är inte sopat framför min dörr och jag kastar en massa sten. Har jag någon rätt att komma med konstruktiv kritik?

---

Hur ofta kritiserar man inte andra, utan att tänka på hur man själv ser ut i andras ögon? Kanske jag själv som är måltavla för all kritik som jag spottar ur mig. Jag kanske borde ställa mig framfören spegel och prata? Ge mig själv lite konstruktiv kritik och feed-back? Ofta är man väldigt negativ då man talar om sig själv,  att man aldrig förstår något, att alla andra gör mycket bättre och att man är så ful i håret - detta är inte konstruktiv kritik.

Jag tycker att jag har en ganska bra syn på mig själv. Jag vet när jag är lite dum i huvudet och jag vet när jag är så himla jobbig att man kan slänga mig ut genom fönstret. Jag vet när jag presterar dåligt och jag vet hur jag beter mig när jag är arg och besviken. Jag vet precis vilka som får mig att agera så här också.

Även fast jag vet detta, gör jag inget för att bättra det. Kanske för att det är jag? Jag kanske inte vill vara så snäll och rar hela tiden? Jag brukar säga till mig själv: Nej Johanna! Varför säger du så? Och ska du verkligen skriva så? Det passar inte in i syftet. Ofta lyssnar jag på mig själv och ibland inte alls. Hur många gånger har man inte sagt åt sig att hålla käften? Jag tror på något vis att det jag kritiserar hos andra, är det som jag själv avundar och saknar - till en viss del. Jag har vänner som är för påstridiga, för utseendefixerade, för slarviga, för organiserade, för estetiska och för akademiska. För sociala, för asociala, för snälla, för arga och för mesiga. Jag ser mina vänner som ett komplement till mig. Där jag brister, fyller de i. 

...och jag hoppas jag inte sårar någon. Som alla andra är jag bara mänsklig. Precis som du. Jag är gjord av kött och blod och har ett hjärta och en själ.
Våra erfarenheter och åsikter skiljer sig, men in the end of the day..

Jag var inte ett dugg rädd för de där småkillarna.

Våffeldagen! Underbart goda våfflor hos Mary. Tack!

Målat av Johanna, 1996. En är jag, den andra är min mamma :)

Jag o min favorit, Amanda. Ett guldkorn :)

..allt som hade med geografi att göra. Så, jag slänger in ett inlägg om Singapore, hämtat från Wikipedia så klart!

Singapore är en önation och den stadsstat som är det minsta landet i Sydostasien. Det är en republik vid Malackahalvöns sydspets (skild från Malacka genom Johoresundet). Singapore gränsar till Malaysia i norr och omges i övrigt av Singaporesundet; landet har havsgräns till Indonesien i syd och sydväst.

Singapore ligger 136 137 kilometer norr om ekvatorn.

Flera forntida hamnstäder har legat på platsen, som under historiens gång har tillhört flertalet imperier. Singapore var, när det koloniserades av Storbritannien på 1800-talet, en malajisk fiskeby. Det ockuperades under andra världskriget av Japan och var senare del av sammanslagningen som upprättade Federationen Malaysia. När Singapore blev självständigt var det, eftersom det hade få naturtillgångar, sociopolitiskt instabilt och ekonomiskt underutvecklat. Utländska investeringar och snabb statsstyrd industrialisering har sedan dess skapat en ekonomi som baseras på export av elektronik och tillverkade varor; merparten av denna export sker ur Port of Singapore som är världens aktivaste hamnsystem.

Enligt det livskvalitetsindex som sammanställs av Economist Intelligence Unit har Singapore den högsta levnadsstandarden i Asien, och rankas som 11:e i världen. I FN:s mer kända HDI-index kommer Singapore på 25:e plats, i Asien enbart föregånget av Japan och Hong Kong. Mätt med BNP per capita är Singapore det 22:a rikaste landet i världen. Den jämförelsevis höga rankningen hos Economist Intelligence Unit avspeglar den vikt som detta index lägger vid stabilt familjeliv och låga nivåer av brottslighet. Intressant... Jag trodde Singapore var väldigt fattigt.

Mer än 90% av Singapores befolkning bor i bostadsområden som uppförts av Housing Development Board och nära hälften använder kollektivtrafik dagligen. På grund av ansträngningar att kontrollera motortrafik, bibehållande av naturlig grönska, strikt reglering av industrianläggningars lägen och utsläpp, samt andra miljövänliga åtgärder - på regerings- och privat nivå - har Singapore lyckats kontrollera sina utsläppsnivåer inom de standarder som Världshälsoorganisationen har satt.

Singapores författning upprättade staten som en representativ demokrati. Singapore förde till en början en demokratiskt socialistisk politik med inriktning på välfärdstat. Singapores regering har dock med tiden blivit mer konservativ än vid republikens grundande. Singapore kritiseras för att, på grund av dess politiska system med ett dominerande parti, vara en begränsad demokrati. Detta visste jag dock..

I somras i Tallin på en uteservering  -ganska nice. Ganska sliten.. haha :D

...att jag var tillbaka här... Lovely.

Här sitter alltså hjärnan, The Big Brain, och jobbar. Mina makrillmackor och min juice. Ser ni något fel på bilden? Vad gör effektiva hjärnan egentligen?

Mina mackor är en nödlösning på akut kolhydrats craving. Ser ut som spya men smakar desto bättre.