Det regnar idag
Förhållanden. Definitionen av ett bra förhållande är ytterst subjektiv och hur man förhåller sig till relationen kan orsaka upplösandet av den, eller att relationen stärks och växer. Förhållanden tar slut, de försvinner ut i sanden, silas mellan fingrarna och försvinner. Andra förhållanden förstör sig självt - sedan står man där och vet inte vad som hände. Förhållanden som växer sig så starka att andra förhållanden dör ut, att andra relationer inte klarar av att stå emot den framvälvande enorma kraft som kommer från ett förhållande i sin närmiljö. Om ni tänker efter, hur många gånger har inte en kompisrelation lidit av att någon skapat en flickvän eller pojkvän? En sån där man lovar att älska för evigt?
När en relation tar slut, blir man automatiskt tom. Ibland märker man av den här tomheten, ibland inter alls, och då kan man bara gå och köpa sin chokladkaka utan att fundera mer på den saken. Men, ibland är det inte så enkelt. Många av oss har svårt att acceptera att en relation har tagit slut - oavsett vilken typ av relation det handlar om. Jag, till exempel, hade väldigt svårt att accepetera att inte Chokladmint-tårta tillverkas längre. Mina födelsedagar är inte längre dem samma. Nej, skoj åtsido, för en stund. Hur gör man? Hela livet består av förhållanden och relationer till andra och någon gång måste man lära sig hantera dem på rätt sätt - vårda sina relationer talar man om. Hur lär man sig det? Genom erfarenhet? Relationer och förhållanden kommer och går, ibland märker man inte att det är borta försen den dagen du verkligen behöver ha den där personen, eller saken, med dig. Jag märkte bara att min tårta inte produceras längre långt efter att produktionen upphörde, eftersom jag bara behöver den på min födelsedag - och fyllde hålet med daimtårta.
Alla räknar vi med att förlora pojkvänner och flickvänner. Jag kanske låter synisk, men någon gång tar det slut. Om man inte är oerhört stark. Om man förlorar en pojkvän, kan man ändå fortsätta jobba på någon typ av relation? Är man inte pojkvän eller flickvän längre, kan man "falla ner" till att bli en vän. Kanske en sån där vän som stannar livet ut? Om man har älskat någon, kan man helt tvärt bara sluta älska då? Vart tar kärleken vägen? Det har jag alltid undrat. Kanske kärleken blir en slags gemensam förståelse för varandra, en bekväm och avslappnad relation? Det där som saknades i kärleksförhållandet? Tomheten kan i bästa fall, om man har tur, fyllas upp av vänskap.
Men - om man förlorar en vän? Vad händer då? Vart tar vänskapen vägen? Vänner som försvinner, vänner som glider ifrån och lämnar en ståendes med ett stort hål i sig, vilken relation får man till dem? Många av oss har förlorat vänner utan förvarning och hjälplöst försökt gå tillbaka i tiden och hindra dem från att kliva in i bilen, eller prata dem till sans. Ett förhållande med tvärt slut där man inget kan göra, som jag anser har starka påfrestningar på relationerna till andra människor. Ibland lyckas man ta sig igenom, ibland inte. Många relationer och förhållanden tappas på vägen..
Den vännen man ser glida ifrån, vart går han eller hon? Finns det en chans att hitta tillbaka till varandra, eller kanske inte relationen var stark nog att stå emot yttre påfrestingar och andra förhållanden som kom ivägen, hur vet man? Vänner för livet är underbart, det är ett evigt givande och tagande - det perfekta förhållandet. Tyvärr tar man ofta andra förgivet och förhållandet går i kras, sedan står man där, lika förvånad som om du skulle blivit av med en nyckel och funderar på vad som gick fel?
Jag har nog haft alla slags förhållanden som går att ha. Och även brutit alla förhållanden som går att ha. Någon gång kanske jag lär mig hur man vårdar sina relationer.
Nu när jag fått det här ur mitt system ska jag fortsätta läsa inför tentan imorgon, sen hoppas jag avsluta mitt förhållande till Bakka och Eriksson-Zetterquist.
När en relation tar slut, blir man automatiskt tom. Ibland märker man av den här tomheten, ibland inter alls, och då kan man bara gå och köpa sin chokladkaka utan att fundera mer på den saken. Men, ibland är det inte så enkelt. Många av oss har svårt att acceptera att en relation har tagit slut - oavsett vilken typ av relation det handlar om. Jag, till exempel, hade väldigt svårt att accepetera att inte Chokladmint-tårta tillverkas längre. Mina födelsedagar är inte längre dem samma. Nej, skoj åtsido, för en stund. Hur gör man? Hela livet består av förhållanden och relationer till andra och någon gång måste man lära sig hantera dem på rätt sätt - vårda sina relationer talar man om. Hur lär man sig det? Genom erfarenhet? Relationer och förhållanden kommer och går, ibland märker man inte att det är borta försen den dagen du verkligen behöver ha den där personen, eller saken, med dig. Jag märkte bara att min tårta inte produceras längre långt efter att produktionen upphörde, eftersom jag bara behöver den på min födelsedag - och fyllde hålet med daimtårta.
Alla räknar vi med att förlora pojkvänner och flickvänner. Jag kanske låter synisk, men någon gång tar det slut. Om man inte är oerhört stark. Om man förlorar en pojkvän, kan man ändå fortsätta jobba på någon typ av relation? Är man inte pojkvän eller flickvän längre, kan man "falla ner" till att bli en vän. Kanske en sån där vän som stannar livet ut? Om man har älskat någon, kan man helt tvärt bara sluta älska då? Vart tar kärleken vägen? Det har jag alltid undrat. Kanske kärleken blir en slags gemensam förståelse för varandra, en bekväm och avslappnad relation? Det där som saknades i kärleksförhållandet? Tomheten kan i bästa fall, om man har tur, fyllas upp av vänskap.
Men - om man förlorar en vän? Vad händer då? Vart tar vänskapen vägen? Vänner som försvinner, vänner som glider ifrån och lämnar en ståendes med ett stort hål i sig, vilken relation får man till dem? Många av oss har förlorat vänner utan förvarning och hjälplöst försökt gå tillbaka i tiden och hindra dem från att kliva in i bilen, eller prata dem till sans. Ett förhållande med tvärt slut där man inget kan göra, som jag anser har starka påfrestningar på relationerna till andra människor. Ibland lyckas man ta sig igenom, ibland inte. Många relationer och förhållanden tappas på vägen..
Den vännen man ser glida ifrån, vart går han eller hon? Finns det en chans att hitta tillbaka till varandra, eller kanske inte relationen var stark nog att stå emot yttre påfrestingar och andra förhållanden som kom ivägen, hur vet man? Vänner för livet är underbart, det är ett evigt givande och tagande - det perfekta förhållandet. Tyvärr tar man ofta andra förgivet och förhållandet går i kras, sedan står man där, lika förvånad som om du skulle blivit av med en nyckel och funderar på vad som gick fel?
Jag har nog haft alla slags förhållanden som går att ha. Och även brutit alla förhållanden som går att ha. Någon gång kanske jag lär mig hur man vårdar sina relationer.
Nu när jag fått det här ur mitt system ska jag fortsätta läsa inför tentan imorgon, sen hoppas jag avsluta mitt förhållande till Bakka och Eriksson-Zetterquist.
Kommentarer
Trackback
