Sjunde mars, sjunde dagen
Ofta säger jag aldrig riktigt vad jag tycker och tänker. Bara till vad jag kan komma på två personer. Det är min mamma och min pappa. Jag får alltid väldigt bra svar. Med mamma blir det ibland tjaffs, men det är helhjärtat tjaffs. Pappa säger inte så mycket, som man hör åtminstonde. Men vi vet att han lyssnar och stöttar.
Amanda också, till henne säger jag allt. Mundiarré är det enda rätta i vår vänskap, det enda som är så rätt att det rättfärdigar allt annat.
Ikväll fick jag inte fram ett ord. Jag blev lite trött och var plötsligt tvungen att ställa mig upp mitt i let's dance och gå hem. Ringde Malin, men fick upptagetton. Typiskt när jag faktiskt hade tänkt att berätta allt,. Allt vad jag tycker och tänker och känner - så får jag upptagetton. Det kan bara betyda en sak - det får vänta.
När jag kom hem låg grannens ölburkar framför min och Pillans vackra dörr. Imorgon är det jag som går och lägger mina tamponger framför hans dörr. Hänger dem i handtaget.
Grinig som få och slut som alla andra, fredagkväll är äntligen över, imorgon är en ny dag med nya möjligheter!
