JennyJohanna

På något vis är jag inte förvånad. Nej, hans sista konserter som han skulle ge, kändes som ett extremt sista skrik om jag ska vara ärlig.. Så, nej. Not surprised. Och ska man trilla av pinn så ska man göra det med buller och bång..

Jag tycker det känns konstigt, lite overkligt på något vis, jag känner mig lite ställd och paff. Möjligen inte över hans upphörda existens, men över den oenorma tsunami av känslor och sorg och saknad som jag vet väller över så många miljoner människor just nu. Den sensationen att så otroligt många människor sörjer Michael Jackson som om han vore av eget kött och blod, är total övervälmigande.

Jag fick min första cd-skiva när jag var sex år gammal, Dangerous var det, riktigt bra! Den hänger med än idag, om än lite skadad här och var. Jag fick en t-shirt också, med honom på. Åh! Det var den finaste tröjan jag hade, som jag envist hade med min fin-kjol. :)

Jag tycker det är tråkigt att han är borta. Men kanske han har det bättre nu. Tänker främst på hans barn, om jag ska vara ärlig.

Frukosten kallar, ha det bra allihopa.