Jag lider av klibb
Vaknade halv nio imorse, sleten och...det äckligaste som finns: Klibb! Hela min kropp var nerkletad i varmt klibb, låren klistras och håret lägger sig som flott längs nacken, smarrigt va? Mmm, tror vi alla har känt klibbet någon gång. Fast att jag har duschat, så kommer klibbet tillbaka. Nu sitter jag i en vindslägenhet och klibbar, Vi ska göra pannkakor (läs grabbarna lagar maten, jag chillar) och Stoffe slängde grädden på golvet, så nu lider även köksgolvet av klibb.
Roseli har åkt nu, känns otroligt roligt att få pratat ikapp lite saker, hon åker till sin dotter i Göteborg nu ett par dagar innan hon måste tillbaka till Brasil. Mina mammor är otroligt inspirerande människor, alla 3 sprudlar altid av idéer och "allt är möjligt"-tänk. Om 8 dagar kommer Monika och Martina, det ska också bli sjukt kul, kanske krävande, men kul.
Nu orkar jag inte skriva mer, jag är så klibbig.
Roseli har åkt nu, känns otroligt roligt att få pratat ikapp lite saker, hon åker till sin dotter i Göteborg nu ett par dagar innan hon måste tillbaka till Brasil. Mina mammor är otroligt inspirerande människor, alla 3 sprudlar altid av idéer och "allt är möjligt"-tänk. Om 8 dagar kommer Monika och Martina, det ska också bli sjukt kul, kanske krävande, men kul.
Nu orkar jag inte skriva mer, jag är så klibbig.
Kommentarer
Trackback
