God morgon
Vaknat nu, men känner mig inte utvilad. Jag har drömt hela natten, eller kanske bara några sekunder, men det kändes som att jag inte kunde vakna upp. Som att jag skulle stanna där alltid. Men, jag har redan glömt vad det var. Som det mesta här i livet. Vissa saker är underbara och helt otroliga - men kommer man ihåg dem? Andra saker, som inte är fullt lika bra, har en tendens att ta över och . Underbart och vackert är bara underbart och vackert så länge inget annat syns eller stör. Och jag börjar tröttna på det. Det är så himla mycket jag börjar tröttna på, ni anar inte.
Nåja, skit i det nu. Här sitter jag i min rosa pyjamas och flummar kring en kopp kaffe. Jag älskar kaffe. Snart ska jag träffa Amanda igen, det ska bli så himla roligt. Ibland är det skönt att vara med någon som vet hur man tänker, och framför allt varför man tänker som man gör. Aldrig dömande och alltid, då menar jag verkligen alltid, ärlig. Finns det något som är mer underbart? Om ändå alla kunde vara ärliga, och om inte det, så vore det underbart om folk var mindre dömande. Jag är själv inte världens mest ärliga person, de gånger jag har varit det har det slutat väldigt illa, men ärligheten har vuxit fram, den kommer krypandes varesig du vill det eller inte. En relation, exempelvis, som kraschar, kan vara början till något helt annat, om man är ärliga med varandra. Det har jag lyckats med. Jag brukar aldrig hitta på mina relationer till folk, de är vad de är och jag är glad för det. Jag har min familj i norr, där relationen har varierat men familj är alltid familj. Så då tar jag några dagar och åker upp. Jag har gamla pojkvänner, och jag får kommentarer om hur illa det är att umgås med sitt ex. Why? Förlåt, jag ser inte det dåliga i det. Amanda umgås också med förra pojkvänner. Kanske kan det vara för att jag klarar inte av att folk trillar ur mitt lilla liv. Saker förändras, men jag orkar inte med att låtsas som att människan har dött. Men det krävs ju två för att det ska fungera, helt klart. Jag brukar vara bra på att jobba med mina relationer till människor, undantag finns det såklart. Jag och Amanda kan gå två månader utan att talas vid, åratal utan att ses, men så fort man får chansen att ses, så gör man det.
Jag har märkt att många gånger så omger jag mig att människor av alla åldrar, former och typer. De ger mig något, jag kan lyssna på dem och lära mig något, jag älskar omaka par. Jag vet det kan låta hemskt flummigt allt det här, men, det är sådan jag är - lär dig.
Idag regnar det igen, och jag ska ringa en kompis och höra om vi ska hitta på något.
För övrigt, helgen har varit kanon.
Nåja, skit i det nu. Här sitter jag i min rosa pyjamas och flummar kring en kopp kaffe. Jag älskar kaffe. Snart ska jag träffa Amanda igen, det ska bli så himla roligt. Ibland är det skönt att vara med någon som vet hur man tänker, och framför allt varför man tänker som man gör. Aldrig dömande och alltid, då menar jag verkligen alltid, ärlig. Finns det något som är mer underbart? Om ändå alla kunde vara ärliga, och om inte det, så vore det underbart om folk var mindre dömande. Jag är själv inte världens mest ärliga person, de gånger jag har varit det har det slutat väldigt illa, men ärligheten har vuxit fram, den kommer krypandes varesig du vill det eller inte. En relation, exempelvis, som kraschar, kan vara början till något helt annat, om man är ärliga med varandra. Det har jag lyckats med. Jag brukar aldrig hitta på mina relationer till folk, de är vad de är och jag är glad för det. Jag har min familj i norr, där relationen har varierat men familj är alltid familj. Så då tar jag några dagar och åker upp. Jag har gamla pojkvänner, och jag får kommentarer om hur illa det är att umgås med sitt ex. Why? Förlåt, jag ser inte det dåliga i det. Amanda umgås också med förra pojkvänner. Kanske kan det vara för att jag klarar inte av att folk trillar ur mitt lilla liv. Saker förändras, men jag orkar inte med att låtsas som att människan har dött. Men det krävs ju två för att det ska fungera, helt klart. Jag brukar vara bra på att jobba med mina relationer till människor, undantag finns det såklart. Jag och Amanda kan gå två månader utan att talas vid, åratal utan att ses, men så fort man får chansen att ses, så gör man det.
Jag har märkt att många gånger så omger jag mig att människor av alla åldrar, former och typer. De ger mig något, jag kan lyssna på dem och lära mig något, jag älskar omaka par. Jag vet det kan låta hemskt flummigt allt det här, men, det är sådan jag är - lär dig.
Idag regnar det igen, och jag ska ringa en kompis och höra om vi ska hitta på något.
För övrigt, helgen har varit kanon.
Kommentarer
Trackback
