JennyJohanna

..ja, jag sitter på min sängkant nu. Vera har just åkt hem, och jag har ätit frukost och städat upp efter vår roliga helg. Ska ta tag i affärsredovisningen nu.

Känner mig varm i kroppen, ungefär som att jag har legat i solen en förmiddag på verandan hemma.

Funderar på sommaren, ska bli en fin sommar i år. Han som styr har en del att kompensera för - sommaren 2008 var inte rolig. Wilma blev sjuk och det regnade alltid. I år ska det bli fint väder och jag ska ha det jättekul alltid, hela dagarna ska jag ha kul. Alltid! Jag ska umgås med barndomsvän och äta för mycket glass. Jag ska inte längta bort som alltid, jag ska fokusera på vart jag är och vad jag gör nu. Ja, ett nyårslöfte mitt i april. Måste fokusera på nuet.

Annars är det lätt att jag försummar vänner och de jag har omrking mig, bara för att jag tycker det kan vara bättre någon annanstans. You all know me, kan man vara mer flyktig? Varför? Jag har det ju underbart alltid där jag är, och jag är alltid i goda vänners sällskap och har alltid en familj att ringa när jag behöver prata. Varför lockar det så mycket att åka iväg? Eller att göra något nytt? Är jag verkligen så rastlös som jag känner mig? Jag tror inte det.

Jag önskar ibland att jag var den där lugna, tysta och inte så kaxiga saken. Som nöjde sig med att vara där hon är, där hela världen är där hon är. Det är egentligen kanske bara att bestämma sig för att vara nöjd, så är man det? Kanske jag inte har träffat den där som får mig att vilja stanna till? Många vänner träffar pojkvänner, flyttar ihop och pratar barn-namn. De har någon som tar hem dem när de druckit för mycket drinkar och de har någon som säger "älskling, jag tar tvätten". Jag har också haft det, men som med allt annat, så börjar det krypa i mig och jag måste slänga iväg allt. Börja om, börja på nytt. Tvivla på alla och tvivla mest på mig själv - jag är ju inte "flickvänstypen". Vem står ut med en som pratar konstant och aldrig står stilla? Och som dessutom är snabb i kritiken och i käften.. Missförstå mig rätt, jag är inte intresserad av någon som står ut med mig.